The story about Penang

Penang- dit västerlänningarna inte hitat än.
Vi är en utav de få vita som syns till och det är liksom okey.
Det ä inte som Kambodja där man blir (blev, året va -05 senaste ja var där) utstirrad för at man är vit.
Men inte heller som Thailands värsta turistorter- där man garanterad blir blåst-just pga hudfärgen.
Det är liksom okey, varken mer-varken mindre.
De har sina stränder med vatten som är förvånandsvärt skitigt.
Stränder med uppspolad kompost på sina ställen och ett fåtal resauranger som serverar öl för oss västerlänningar som mot all förmodan-hittat hit.
Dom gör sig inte till för att tillfredställa oss efter våran standard och behov- men dom är mycket samarbetsvilliga att hjälpa oss- hjälpa oss efter Deras normer och standarder.

Visst finns de en del lyxhotell, ja till och med Hard Rock Hotell samt Cafe.
Det kommer in ett flyg bara från Finland varje vecka, men dessa är charterturister och visar sig sällan utanför hotelområdet (infon är tagen från the locals egna utsagor) och kineser vimlar de av överallt.
Dock så kunde vi inte, när vi besökte chinatown skillja på om Vi var de Enda besökarna utirån,
eller om faktiskt alla de kineser som besökte området samtidgt som vi faktiskt var Locals.

Hur var vårat efternamn igen? Hmmmm....

Vi fick förövrigt 60 dagars gratis Visum till Thailand.

Vi blev båda lite förtjusta i Visum killen på Thai-ambassaden.

Han tog ett ganska gullig kort på syskonen Kong innifrån Visum-buren :-P

 

 


Tankar om mina tankar...

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0