queenkong-The Bitch is Back

Jag undrade vad klockan var, och thaisen skrattade mig rakt upp i ansikten och svarade;
”We don´t  have time in paradise”.
Och precis så var det; minuter blev till timmar blev till dagar blev till veckor.


När man är mitt I paradiset så är det svårt att göra svåra val, göra nånting alls.
Allting känns väldigt långt borta.
En vecka på ton sai, utan allt som jag kräver I det verkliga livet,
Utan nånting annat än stunden.
Just här, jut nu.
Ton sai, som är en strand mitt ibland klättrarnas paradis i provinsen Krabi, är just det; en strand- inte mycket mer.
Här drar inte festen igång på allvar, här smakar ölen inte riktigt lika bra, här är maten inte lika billig.
Men det är underbart, precis strålande.
Ett paradis mitt ibland det andra.

Chillande på stranden och i samtal med thaisen så gick tiden på ton sai förvånandsvärt fort.
Jag kan inte sluta betrakta de otroligt vackra landskapen, kan inte sluta faccineras av öborna och kan inte sluta imponeras av de klättrare som utgör 80% av strandens gäster.

Är jag bitter för att min tå missunnade mig nöjet att klättra?
En aning, men varför lipa över det när man kan njuta av paradiset?