Känslan kommer tillbaka
Tillbaka till staden där jag en gång hade ett liv.
Inte menar jag Bangkok, då jag känner att jag aldrig lämnat.
Men Phuket, som va Tack och Hej för nästan Två år sedan.
Allt ser likadant ut på ytan, och säkert under den likaväl.
Men på nåt sätt, på många sätt, så känner jag inte samma kärlek till staden som jag en gång gjorde.
Jag känner mig som en turist, en bland många andra och jag nästan undviker att använda den lilla Thai som jag faktiskt pratar.
Varför?
Kanske för att slå allt så långt bort ifrån mig själv som möjligt?!
Eller kanske för att slippa bli påmind om det som en gång var.
Men min vän som nyss kom från Sverige berättar jag gärna för.
Minnerna som sköljer över mig och historien om allt som en gång var.
Känslan kommer tillbaka.
Bör man lämna för att aldrig återkomma?
Eller bör man ständigt göra sig påmind om hur det hade kunnat va?
Inte menar jag Bangkok, då jag känner att jag aldrig lämnat.
Men Phuket, som va Tack och Hej för nästan Två år sedan.
Allt ser likadant ut på ytan, och säkert under den likaväl.
Men på nåt sätt, på många sätt, så känner jag inte samma kärlek till staden som jag en gång gjorde.
Jag känner mig som en turist, en bland många andra och jag nästan undviker att använda den lilla Thai som jag faktiskt pratar.
Varför?
Kanske för att slå allt så långt bort ifrån mig själv som möjligt?!
Eller kanske för att slippa bli påmind om det som en gång var.
Men min vän som nyss kom från Sverige berättar jag gärna för.
Minnerna som sköljer över mig och historien om allt som en gång var.
Känslan kommer tillbaka.
Bör man lämna för att aldrig återkomma?
Eller bör man ständigt göra sig påmind om hur det hade kunnat va?
Tankar om mina tankar...
Postat av: Ebbish
Du är så fin i ditt snaggade hår dampus, hoppas att du njuter massor av att vara tillbaka,massor av hugs!
Trackback
