Sagan om ett sommarhus
Huset hade rivets gent med marken.
För en sekund så kände jag mina knän ge vika och år av barndomsminnen sköljas bort.
När ja väl kom till sans igen så betraktade jag den grusgrop där huset en gång legat.
Mitt sommarhus där jag spenderat otåliga sommardagar och om än ännu fler mörka vinternätter i.
Bastun med de varma stenarna man skulle akta sig för, utedasset som så småningom byttes ut mot en ny toalett med spolfunktion och alla de buskar som gav så goda bär.
Nu var allt borta och de enda som lämnade ett spår efter de som en gång funnits, var några hinkar och spadar som säkerligen mina släktingbarn lämnat efter sig.
Om det var de faktum att allt detta rivits ner utan min vetskap, eller om de var nonchalansen över att inte ens berätta att de Skulle rivas som gjorde mig mest upprörd vet jag inte.
Men där stod jag i höstens regnväder och kände mig minst i hela världen.
Lämnad. Utanför och allra allra minst.
För en sekund så kände jag mina knän ge vika och år av barndomsminnen sköljas bort.
När ja väl kom till sans igen så betraktade jag den grusgrop där huset en gång legat.
Mitt sommarhus där jag spenderat otåliga sommardagar och om än ännu fler mörka vinternätter i.
Bastun med de varma stenarna man skulle akta sig för, utedasset som så småningom byttes ut mot en ny toalett med spolfunktion och alla de buskar som gav så goda bär.
Nu var allt borta och de enda som lämnade ett spår efter de som en gång funnits, var några hinkar och spadar som säkerligen mina släktingbarn lämnat efter sig.
Om det var de faktum att allt detta rivits ner utan min vetskap, eller om de var nonchalansen över att inte ens berätta att de Skulle rivas som gjorde mig mest upprörd vet jag inte.
Men där stod jag i höstens regnväder och kände mig minst i hela världen.
Lämnad. Utanför och allra allra minst.
Tankar om mina tankar...
Postat av: Jocke L
Fan ta dej... satt här och kolla på skön boxning med ett lende på läpparna... försöker sätta mej in i dina känslor efter sett det där och kan verkligen förstå hur du känner dej. för jävligt... alla minnen, lukter, känslor... lider med dej, hoppas det inte händer mej... du får komma upp till mitt landställe när du vill. kram
Trackback
