Det där med att rensa ur skiten

Insåg en morgon att jag hade på tok för mycket vänner på fejsbok.
Jag började radera, tog mig tiden att göra det och skaffade mig tålamodet att orka.
Jag kämpa på och tillslut så fick jag nästa en kick av att trycka på delete-knappen.

Tro inte att jag gjorde de i form av "dej är jag arg på och vill inte ha som vän" utan mera
"dig kanske jag har haft någon gemensamt med, med sannorlikheten att vi kommer få det igen är minimal så därför raderas du".

Dom som blev kvar, blev allsammans kategoriserade i två kategorier.
1. Famil, släkt och närmsta vänner.
2. Folk jag umgås med i dagens läge eller träffar regelbundet via jobb, fest eller genom katergori 1.


Resten rök!

Sen några dagar senare gjorde jag samma sak med mobilen.
Men där behölls knappt min egna familj.
Blev så trött att se alla nummer som aldrig används eller smeknamn på folk man kännde i en annan tid,
i ett annat liv.


Nu är de bara jag och mina ord.
Resten är borta.
Vissa kommer återkomma medans vissa föralltid är bortplockade ur mitt liv.
Tragiskt eller bara jävligt sunt?
Oklart svar.


Tankar om mina tankar...
Postat av: Bonus

bäst för dig att du spart mig raring! för övrigt är det inte ett dugg tragiskt utan friskt, sunt och framåt strävande. puss på´rej

2009-11-19 @ 18:37:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0