Väntan är inte lång, för det blev så plötsligt.

Jag blir iväg igen ett tag, till solen, värmen och allt det andra.
Där ska jag le det där leendet som jag nästan är ensam om att kunna.



Tankar om mina tankar...

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0