queenkong-The Bitch is Back

Med mig och min bror i varsin hand, tog hon med oss till hennes hemstad.
London baby.
I några enstaka dagar hann vi ta igen förlorad tid, låta skrattmusklerna överarbeta och vara riktigt nära.
När vi lämnade henne där, stod hon i tårar.
Glädje över det dagar som varit?'
Eller sorg över att bli lämnad av båda sina barn en hel vår?
Oavsett vad svaret var, så hade vi alla fått några fantastiska dagar som föralltid kommer ligga i minnet.

Vidare så tog jag lillebrors hand och satte oss på ett flyg till Kairo,

sen ett till som skulle ta oss till andra sidan av allt det som vi visste fanns.

Till ett land där solen stod i lågor.

Malaysia.

Vi landade i Kuala Lumpur, men gav oss inte där utan flög direkt upp till Malaysias västkust och det som beskrivs som ett obligatoriskt stopp för alla sydostasien-backpackers.

Georgstown och Penang.

 

Här är vi nu och jag njuter för varje sekund som min lillebror upplever

och inser saker som jag sett och förstått första gången då jag var här.

 

Jag kommer att förändras sjukt mycket under dessa månader, sa lillebror.

........

Hur gick den där sången som jag alltid sjöng när han var liten....

Lillebror bli aldrig som jag när du blir stor.