queenkong-The Bitch is Back

Har börjat glo på en serie där utrycket “awesome” används flitigt.

Har varit kortklippt nu I veckor.
Snaggad låt oss medge.
Brydde mig inte märkvärt när håret rök, och inte heller efter.
Det växer ju trots allt ut… en dag.
Men ja, helt hundra har det inte känts.
Kanske har ja Inte saknat att vakna upp var eviga morgon med en Stor rastafläta på huvudet.
EN rastafläta, inte flera.
Kanske har ja heller inte saknat den stunden innan man ska ut på middag eller galej, där övriga Jag blir klar på minuten, men håret jämt envisas med att ta minst en timma.
Om jag tänker efter så har det även varit skönt att slippa titta sig I spegel och sucka att den nyinvesterade dyra frisyren dock ändå slutat I en slarvig toft, sekunderna efter att frisören gjort sitt utmärkta jobb.
Kanske….
Har försökt att trivas så mycket som möjligt.
Har med all kraft jag förmodat Inte känt mig som en radikal butschig Flata och har lyft upp den där hakan som alltid annars stått I jivakt.
Men kanske ändå….

Nu veckor senare så kan jag med handen på hjärtat medge att jag faktiskt trivs.
Riktigt bra.
Och trots att jag eventuellt sållar bort alla idioter till ragg som definitivt skulle ha satt in en stöt på en, om ja hade haft långt svajigt hår, så känns det som att det är värt det.
Ragga på mig, om du vågar!
Kanske är det därför det också känns extra bra när folk väl tar mod till sig och säger “seriously, you look fucking Good in that hair or you are Georgeous”.

Oberoende, så går jag nu flera veckor senare, åter omkring med vetskapen om att jag är Awesome!!!

Han med det stora D;et har flyttat tillbaka till min favorit stad.
För nära för att inte tänkas på.
Hoppas på att lyckas begrava honom i mitt inre där han bott de senaste åren.
Varför förstöra ett Vackert minne, en illusion?

Antar att man snart borde bli vuxen, klippa sig och skaffa sig ett jobb.

But why rush?

 

 

En sväng till min älskade stad Bangkok och lyckan var total.
Lillebror hann bli förälskad (nästan i samma grad som jag) i staden som fångat mitt hjärta
Planer på att för alltid flytta hit, låg inte långt borta.
Jag log och njöt av att se honom med samma entuiasm som jag själv hade för några år sedan.
Mötet med den perfekta staden.
Pow!

Först efter två veckor rök vi ihop, lillebror och jag.
Ryka ihop kanske var en överdrift, men puttra och lite griniga blev vi definitivt på varandra efter ett halvt dygns resande-buss-båt-etc etc.
Sen blev det bara värre.
Inte mellan oss, men historien i sig.
En paradisö som inte hade sängar för oss att sova i.
Värmen som satt som en dimma och hungriga magar som skrek efter mat.
Det blev rådd och det blev bök.
Men som allting annat, så löser det sig alltid.

Kao Tao-är inte bara vackert, utan helt strålande.
Jag blev kär då, jag blev kär nu.

Bangkok invaders-check

Så plötsligt händer de.
Solen kämpar och jag pressar.
Jag blir Röd.
Jag blir Stolt!
Andra rycker på näsan och klappar mig medömkande på axeln;
-Stackars dig som har bränt dig!
Men jag bara Ler.
Tänk att för första gången på... 10 år?!? så har jag faktiskt blivit röd.

Känns som den gången, då kollegora var så glada och stolta över att en gäst Äntligen fått mig att skämmas och bli röd om kinderna.
Tänk att jag inte bara kan skämmas, jag kan numera även bli Röd.
-----------------

På fredag är ett flyg till min bästis bokat.
Min bästaste bästis stad i hela världen.
Dom andra kallar henne bara för Bangkok.
Jag längtar så mycket att få återse alla gamla ansikten, alla gamla platser, alla gamla lukter och leenden.
Jag älskar henne, och jag vet att hon älskar mig minst lika mycket!

Ett gäng främmlingar, med en guitar med ett flertal villiga musikanter.
Vågorna var höga och natten var ung.
Skratt och samtal om just det som fanns då.
Vågarorna slog hårt och dess ljud fick alla att mysa, kurras ihop och Le ett varmt leende.
If this isnt life, then what is?

Ett ofrivilligt dopp i den havssvarta vattnet, fick tårara att ringa av glädje.
Att höra min bro sjunga låtar som jag förvarat långt där inne i mitt undermedvetande fick min kropp att ingå i ett melankolist mellanlänge. Lycka? Kärlek?

Tre av oss tog en stor filt och spenderade våran natt under en stjärnklar himmel.
På e strand som sträkte sig kilometervis åt båda riktningarna.
Havets vågor som slog in mot land, syrsornas spelande och så småingom fåglarnas kvitter.
Kunde någonting bli mera underbart?

----------------
Jag kunde andas i natt. Månne det varit den friskt havsbrisen som hjälpte mig.
Eller var det bra min totala fokus på att inte bry mig om nånting annat, än just där, just nu.

Vi vaknade till soluppgången. Satt tysta och iaktog någras morgon yoga, mitt där på stranden.
This is what it´s all about!

I do whatever feels right in the moment, and don't believe I have to conform to anything ♥♥♥

Jag.
Kan.
Inte.
Andas.

Luftkondensen är obergriplig. Jag har aldrig haft så svårt att andas som dessa dagar.
Vaknar kallsvettig på nätterna av andnöd.
Hostar.
Hostar.
Hostar.


Ingen tobak och med astmasprayen som bästa vän, försöker jag. Att. Andas.
Herregud.

 

Försöker faktisk att bli kompis med solen...

Men den vill lika lite som Stockholm...

Mitt i natten vakna jag av att en man pratar Mycket högt på ett språk jag inte förstår.
Swaihili? Finska? Eller månne de vara arabiska?
Hade de inte varit för att jag hört samme man, eller åtminstone på samma språk,
på ganska exakt samma plats vid samma tidpunkt för flera år sedan så skulle jag nog tvivla på vad jag faktiskt hörde.
Dessa bönerop.
Högljudda skrickande nästintill Rappande Böneutropp vid de mest olämpliga tidpunkterna.

Nu i efterhand undrar jag om jag ens hörde dessa i natt, eller om det bara var mitt medvetande att de Skulle komma som spökade i min sömn.
Teguilan hade gjort sitt antar jag.
Ett gäng främlingar på en stor balkong vid vattenbrynet.
Samtal om saker som inte hade någon alls betydelse, utan möjligen just där, just då.
Jobbigt Liv.... typ.

Han bor i Älvsjö, min vän med nallebjörnskramarna.
Han påstod att det var jag som gjort honom förkyld och kanske var det därför jag kom och tänka på just honom,
när jag idag fick den värsta massagen Ever.
Det var inte massagen i sig som fick mig att tänka på honom (även om han skulle bli mer än stolt om det nu varit så), utan mannen som gav massagen till mig.
Med sitt "snurvelisnurvlande" fick han mig att tänka på min finaste nallebjörn där hemma i Sverige.
Stackars lilla snoris.

Sen de facto att jag trots snurvlande och nånting som droppade på mig (var de svett, var de snor) Inte ställde mig upp och gick därifrån, gjorde att jag blev nästan mer full i skratt.
Dom säger att jag är en tuffing, en hård brud som är rätt burdus och konkret i mitt sätt att agera.
Varför gick jag inte bara där ifrån???

Mitt i deras vardagliga kvällsaktiviteter kom vi och störde.
Jag och min bror.
- Får vi vara med? Frågade vi lite fräckt, och trots att svaret blev ett självklart "of course"
och trots att jag valde att inte vara med och spela, utan bara sitta som åskådare, så var vi båda med i spelet.
Jag valde att dokumentera vad som hände, med min nya Canon Systemkamera, som jag förövrigt är så himla stolt över.
För nån sekund så känndes det som om vi var tillbaka till den tiden då vi var små.
Då jag stod som hejarklack till en lillebror som var fenomenal med bollen, men skämmdes så oerthört över sin högljudda syster som fick resten av laget att glo med Stora ögon.

Penang- dit västerlänningarna inte hitat än.
Vi är en utav de få vita som syns till och det är liksom okey.
Det ä inte som Kambodja där man blir (blev, året va -05 senaste ja var där) utstirrad för at man är vit.
Men inte heller som Thailands värsta turistorter- där man garanterad blir blåst-just pga hudfärgen.
Det är liksom okey, varken mer-varken mindre.
De har sina stränder med vatten som är förvånandsvärt skitigt.
Stränder med uppspolad kompost på sina ställen och ett fåtal resauranger som serverar öl för oss västerlänningar som mot all förmodan-hittat hit.
Dom gör sig inte till för att tillfredställa oss efter våran standard och behov- men dom är mycket samarbetsvilliga att hjälpa oss- hjälpa oss efter Deras normer och standarder.

Visst finns de en del lyxhotell, ja till och med Hard Rock Hotell samt Cafe.
Det kommer in ett flyg bara från Finland varje vecka, men dessa är charterturister och visar sig sällan utanför hotelområdet (infon är tagen från the locals egna utsagor) och kineser vimlar de av överallt.
Dock så kunde vi inte, när vi besökte chinatown skillja på om Vi var de Enda besökarna utirån,
eller om faktiskt alla de kineser som besökte området samtidgt som vi faktiskt var Locals.

Hur var vårat efternamn igen? Hmmmm....

Vi fick förövrigt 60 dagars gratis Visum till Thailand.

Vi blev båda lite förtjusta i Visum killen på Thai-ambassaden.

Han tog ett ganska gullig kort på syskonen Kong innifrån Visum-buren :-P

 

 

 

Med mig och min bror i varsin hand, tog hon med oss till hennes hemstad.
London baby.
I några enstaka dagar hann vi ta igen förlorad tid, låta skrattmusklerna överarbeta och vara riktigt nära.
När vi lämnade henne där, stod hon i tårar.
Glädje över det dagar som varit?'
Eller sorg över att bli lämnad av båda sina barn en hel vår?
Oavsett vad svaret var, så hade vi alla fått några fantastiska dagar som föralltid kommer ligga i minnet.

Vidare så tog jag lillebrors hand och satte oss på ett flyg till Kairo,

sen ett till som skulle ta oss till andra sidan av allt det som vi visste fanns.

Till ett land där solen stod i lågor.

Malaysia.

Vi landade i Kuala Lumpur, men gav oss inte där utan flög direkt upp till Malaysias västkust och det som beskrivs som ett obligatoriskt stopp för alla sydostasien-backpackers.

Georgstown och Penang.

 

Här är vi nu och jag njuter för varje sekund som min lillebror upplever

och inser saker som jag sett och förstått första gången då jag var här.

 

Jag kommer att förändras sjukt mycket under dessa månader, sa lillebror.

........

Hur gick den där sången som jag alltid sjöng när han var liten....

Lillebror bli aldrig som jag när du blir stor.

 

Tiden rann ut, eller var det jag som hällde ur timglaset?
Gömma mig för allt som är verkligt.
Resa lite och träffa folk som inte finns på riktigt.
Möta ett Liv jag hade för länge sen och bygga drömmar om att stanna förevigt?!?

Jag tog tjuren vid hornet och slöt fred med allt som legat gömt.
Sa förlåt till de som kanske inte förtjänade de.
Räckte ut en hand till de som kanske inte tog den.
Gav en Kram och höll hårt till de som Gav tillbaka.

Har slagits och bråkat och försvarat med blod och tårar.
Nu släpper jag sargen, kommer in i matchen och tar mig kanske vatten över huvudet som så många gånger förr.
Men jag kan ju aldrig sluta att älska,
älska er,
älska mig,
älska dom...

Det är Vackert med kärlek.
Jag är vacker när jag ler :-p

 

 

 

 

 

 

Livet pågår här och nu, sa jag till min kollega som försökte fly verkligheten.
Jag tog hennes hand och stal hennes kreditkort.
Bokade hennes namn på ett flyg, till landet dit jag ska.

Jag var medveten om att detta kanske var det taskigaste, men kanske även det bästa någon någonsin gjort för henne.
Putta in henne i en bur med vilda tigrar.
Var inte rädd, min vackra.
Jag piskar de randiga, som kommer för nära...

Insåg när raketerna smälldes av att ett nytt år var på kommande.
2009 med all dess mörker var till sitt slut och jag stängde dörren efter allt det som varit.
Raketerna I himmelen blev för mig symbolen för nya möjligheter.
Ett nytt år och ett liv fullt av kärlek och glädje.
Ett liv jag är stolt over att leva.
Med folk som jag är stolt över att Känna.

Somna inte osams med dig själv, som min fina Winnerbäck sjöng nyligen.
Älska dig själv, ty ingen annan kommer göra det åt dig.

Han där som skadade så hårt, som tog sönder så himla mycket.
Han fick sparken på morgonen på det nya året.

Det var nånting om Kharma…..